Nu är det 191 dagar kvar.
Och här sitter jag, gjort 29 tal i matten, gjort ett fysik prov jag fick VG i. Och mitt liv känns ärligt talat skit bra. Gick ut med sune en extra runda, (längre divisäga) o det kändes verkligen som om jag ska klara detta. Skoltiden nu går fortare än för någon vecka sedan. Magen växer dess värre inte, men jag o mathias läste igår att den växer mer i vikt nu än längd. Nu är också risken för missfall borta. Kan ju hända men risken är väldigt liten. Det var god mat och illamåendet känner jag inte av förutom i morse då jag kände mig spy och svimfärdig.

Läste också om en tjej som var 13 när hon vart gravid och fick barnet när hon var 14, nu är hon 16 och har det bra. Tänk er då alla som klagat på henne att hon var ung, o jag var 15 när jag vart gravid och hon 13. Det är ju iförsig bara 2 år, men tänk er att hon precis liksom börjat högstadiet, stackars henne o berätta o klara högstadiet. Men för mig så har hon varit duktig. Och vart en stor förebild.

Så ni ska inte börja klaga, eller börja. Det finns de som redan gjort det. Tänk om det varit eran sitts. Att du blivit gravid när du var ung o sedan gör du allt för att klara av att få betyg till gymnasiet så du kan gå en utbildning och istället börjar folk klaga att man är för ung och att man är ex. hora för att man har haft sex förtidigt och en massa andra andledningar, låt de vara istället ex. mig. För ni vetinte hur mycket det sårar.

jag skriver mer ikväll har kemi prov nu / kram jenny